Mina teststickningar

Jag skrev ju tidigare att 2018 var ett briocheår men det har också varit ett teststickningsår.
Jag hade väl aldrig kunnat göra mig en föreställning att jag skulle klara av att göra så många teststickningar.
Så många stora teststickningar.
Det är en sak att testa en strumpa eller två men en kofta eller en tröja tar ju ändå sin lilla tid.
För mig är stickningen lust och allt jag stickar ska vara roligt och känns det inte roligt så tar det längre tid att sticka klart eller så repar jag och därför var det med viss nervositet första gången jag erbjöd mig att teststicka en hel kofta.

Jag tycker att det är fantastiskt roligt att teststicka.
Det är en utmaning för mig som stickare på många olika sett.
Jag måste sticka provlapp och gärna blocka den för att kontrollera att jag har rätt stickfasthet.
Jag ska följa mönstret, jag ska dessutom vara uppmärksam på mönstret och inte bara sticka på för att jag kan, tex en häl på en strumpa, utan jag ska sticka så som det står i mönstret. Anledningen till att jag teststickar är ju för att testa om mönstret fungerar.
Jag försöker också sticka som om jag är nybörjare och jag försöker tänka ”hade jag verkligen förstått det här även om jag inte kunde det innan?”
Jag ska hålla tidsramen för teststickningen och den kan ibland vara rätt snäv.

Men utmanande är roligt och jag älskar den kreativa processen som det ändå är att teststicka, att föra dialog med designern, komma med idéer om förändringar som kan underlätta och tanken på att jag är med i en process som underlättar och förbättrar för människor i hela världen som ska sticka det här mönstret efter mig är fascinerande och nästan lite svindlande.

Som sagt, det blev några teststickningar 2018.

Historen om min (första) Luna

När min Brioyoke lagom var färdig var det dags för teststickning igen.
Vilken teststickning sen, en galet spännande sådan.

I början av april såg jag ett inlägg fladdra förbi på Instagram.
Det var Anna Dandelion Strandberg som frågade efter teststickare.
Informationen var att det var brioche inblandat och att det var en hemlig teststickning.
Anna är en otroligt stickbegåvad kvinna och kombinationen hemligt och brioche fick mig att kasta iväg ett meddelande till henne i rödaste rappet.
Hon sökte stickare till XL och XS och det är ju inte några storlekar jag kan ha själv men just här kändes det inte viktigt.

Anna berättade att hennes design skulle vara med i Pom Pom Magazines höstnummer och inte så mycket som en bild eller sneak peak fick komma ut till allmänheten innan magasinet kom ut. Lyckan och spänningen när jag fick hem mitt garn, fick mönstret och kunde börja sticka.
Det kändes direkt att det här skulle bli en succé på alla sätt och finns det ett pris för mest begåvade stickdesigner så är Anna värd att få det för sin Luna.

Det var en härlig, spännande och kreativ process med min första Luna och trots att den inte är klar än (och antagligen aldrig kommer att blir det) så är jag enormt glad och tacksam över att jag hade möjligheten att vara med.