Avsnitt 5 – shownotes

Förutom att uppdatera er om mina pågående projekt och ett par färdigstickade strumpor så svamlar jag om sjalar, sjalar och sjalar.
Mina första, mina senaste, enfärgade, mönstrade och om ett gigantiskt sjalrelaterat hjärnsläpp.

Mycket nöje, kärlek och sticktid till er alla.

Mina teststickningar

Jag skrev ju tidigare att 2018 var ett briocheår men det har också varit ett teststickningsår.
Jag hade väl aldrig kunnat göra mig en föreställning att jag skulle klara av att göra så många teststickningar.
Så många stora teststickningar.
Det är en sak att testa en strumpa eller två men en kofta eller en tröja tar ju ändå sin lilla tid.
För mig är stickningen lust och allt jag stickar ska vara roligt och känns det inte roligt så tar det längre tid att sticka klart eller så repar jag och därför var det med viss nervositet första gången jag erbjöd mig att teststicka en hel kofta.

Jag tycker att det är fantastiskt roligt att teststicka.
Det är en utmaning för mig som stickare på många olika sett.
Jag måste sticka provlapp och gärna blocka den för att kontrollera att jag har rätt stickfasthet.
Jag ska följa mönstret, jag ska dessutom vara uppmärksam på mönstret och inte bara sticka på för att jag kan, tex en häl på en strumpa, utan jag ska sticka så som det står i mönstret. Anledningen till att jag teststickar är ju för att testa om mönstret fungerar.
Jag försöker också sticka som om jag är nybörjare och jag försöker tänka ”hade jag verkligen förstått det här även om jag inte kunde det innan?”
Jag ska hålla tidsramen för teststickningen och den kan ibland vara rätt snäv.

Men utmanande är roligt och jag älskar den kreativa processen som det ändå är att teststicka, att föra dialog med designern, komma med idéer om förändringar som kan underlätta och tanken på att jag är med i en process som underlättar och förbättrar för människor i hela världen som ska sticka det här mönstret efter mig är fascinerande och nästan lite svindlande.

Som sagt, det blev några teststickningar 2018.

Brioye

Queensboro Hat

Spira

Favoritfooties Småfåglar

Fiona

Dagar som den här

Vi har en fantastisk vinter.
Det snöar mer eller mindre varje dag, det är minusgrader och solen glittrar i allt det vackra.

Det är dagar som den här som jag är så otroligt tacksam för det fantastiska materialet ull och det är dagar som den här som jag förundras extra mycket över alla dessa år som jag inte förstod och inte hade vett nog att sticka och klä mig själv i detta underbara material.

Från topp till tå.

Strumpor, kofta, sjal, mössa och vantar.
Allt i ull och allt har jag stickat själv.
Vilken välsignelse stickningen är ändå………….

Det här hade jag på mig idag och jag bara älskar varje plagg.
Älskar att jag gjort dem själv.
Älskar att jag inte fryser.
Älskar att jag tycker att de är så grymt snygga.

ÄLSKART!

Vantar – eget mönster
Mössa – Spira
Sjal –Løvsprettsjal
Strumpor – Zigzagular Socks
Kofta – Arboreal Cardigan

Stickåret 2017 – del III

Så har jag kommit till koftorna.
Mina älskade koftor.
Tänk om jag hade förstått tidigare att jag älskar koftor.
Att jag älskar ull.
Så mycket mindre jag skulle ha behövt frysa genom åren.

Vad kan jag berätta om koftåret 2017?
Jag tycker att det har varit ett bra koftår eftersom det har gett mig fyra nya koftor och eftersom det är koftor som jag alla använder regelbundet.
Det har också varit ett år när jag har repat en hel del, kanske inte hela koftor, men stora delar av redan stickade koftor.
Loppan var ju den kofta som jag repade oket på tre gånger innan jag kom fram till ett resultat som jag var nöjd med men det tänkte jag berätta om i ett helt eget inlägg.
Kanske får varje kofta ett eget inlägg.
Det tycker jag att de är värda.

Det är också ett år där jag tycker att jag har blivit bättre på att sticka koftor, bättre i det avseendet att jag har stickat koftor som passat mig bra och där slutresultatet till slut har sett ut så som jag tänkte mig när jag började.

Jag är sjukt nöjd med alla mina koftor, jag älskar allt med dem och jag älskar att använda dem.

Det är bara att inse att jag blivit en äkta kofttant och jag älskar det också.

Damejakka Loppa – Kampes tvåtrådiga ullgarn.
Arboreal Cardigan – Squishy Merina DK från Fru Valborg
Damejakka Loppa – Kauni effektgarn
Flöjten Cardigan – Mohair Tweed från Magasin Duett

Min gula Marius

Min gula Marius var den andra koftan jag stickade i mitt liv, den första var den jag stickade till min mamma, och jag kan säga att jag lärt mig en hel del efter vägen.

För det första är det det här med storleken och det är någonting som blev tydligt även på koftan till mamma.
Plaggen tenderar att bli för stora när jag stickar efter storleken som motsvarar mitt bystmått.
Trots att jag faktiskt har varit otroligt noga med att sticka provlappar blev båda koftorna väldigt för stora.

För det andra har jag lärt mig att sticka mönster med en färg i varje hand.
Ett sätt som passar mig perfekt och som gör att jag kan fästa trådarna på baksidan utan att nystanen tvinnas.
Love it!

För det tredje att jag med största säkerhet aldrig mer kommer att sticka en kofta till mig själv i garn som innehåller annat än 100% ull och det beror på att det gula garnet började noppa sig efter det att jag använt koftan bara tre gånger.

Sammanfattningen blir att jag älskade att sticka den här koftan, från början till slut.
Jag älskar färgerna, det gör jag verkligen.
Tyvärr använder jag den inte så ofta och så mycket som jag hade hoppats att jag skulle göra.
Jag får helt enkelt sticka en till i samma färgkombination men i mindre storlek och i annat garn.

Garn
Sandnes Sisu
Majsgul 2015
Olivgrön 9544
Natur 1012

Stickor
Strumpstickor 2,75
Rundsticka 40 cm 3,25
Rundsticka 80 cm 3,25

Projektet på Ravelry

Evas Stickningssvammel

Etikettarkiv: stickat