Dagar som den här

Vi har en fantastisk vinter.
Det snöar mer eller mindre varje dag, det är minusgrader och solen glittrar i allt det vackra.

Det är dagar som den här som jag är så otroligt tacksam för det fantastiska materialet ull och det är dagar som den här som jag förundras extra mycket över alla dessa år som jag inte förstod och inte hade vett nog att sticka och klä mig själv i detta underbara material.

Från topp till tå.

Strumpor, kofta, sjal, mössa och vantar.
Allt i ull och allt har jag stickat själv.
Vilken välsignelse stickningen är ändå………….

Det här hade jag på mig idag och jag bara älskar varje plagg.
Älskar att jag gjort dem själv.
Älskar att jag inte fryser.
Älskar att jag tycker att de är så grymt snygga.

ÄLSKART!

Vantar – eget mönster
Mössa – Spira
Sjal –Løvsprettsjal
Strumpor – Zigzagular Socks
Kofta – Arboreal Cardigan

 

Mina egna vantar

Ni undrar säkert var i all världen jag har tagit vägen och jag förstår att ni håller på att spricka ev nyfikenhet om ni inte snart får veta hur det går med mitt projekt att konstruera ett mönster på vantar som faktiskt passar just mina händer.

Jag tycker att det går rätt bra.

Första försöket gick så där.
Storleken var det inga som helst fel på utan den var snarare helt perfekt.
Det var tumkilen som jag inte var riktigt nöjd med.
Den var för lång och för bred och eftersom jag inte hade tänkt klart riktigt fick den dessutom fel utseende.

Första försöket

Andra försöket gick bättre och jag känner mig faktiskt helt nöjd.
Ja, eller kanske inte riktigt helt 100% nöjd.
Det ska till en ytterst liten justering.

Andra försöket – en vante

Andra försöket – två vantar

Jag har dessutom knåpat ihop diagram för de olika momenten och ska försöka få till en skriven beskrivning som kompletterar diagrammen.
Och sticka ett par till………

Så snart har jag nog ett mönster att dela med mig av.

Det här med vantar

Det här med vantar är ett dystert kapitel i min stickningskarriär.
Synnerligen dystert kapitel.

De första jag stickade var ett par Let’Rock Mittens till min make.
Det gick väl så där………det var när jag precis hade börjat sticka igen och innan jag hade lärt mig så mycket om olika material och hur de fungerar så de här vantarna valde jag att sticka i ett superwashbehandlat ullgarn vilket gjorde att vantarna växte till oanade proportioner efter lite användning.

Efter det har det fortsatt på ungefär samma tema och jag kan inte påstå att jag producerat speciellt många par vantar. I alla fall inte så många som har passat.

Jag stickade ett par Fiddlehead Mittens som jag älskar och faktiskt nästan har nött ut men det var lång väg dit eftersom det blev tre stycken vantar innan jag hade hittat en storlek som jag var nöjd med.

Jag har funderat en hel del på det här och jag har så klart insett att vantar är någonting som jag absolut behöver träna på så den här hösten och vintern har jag faktiskt stickat några vantar.

Jag har stickat halvvantar till mig själv som varit för stora så att jag har gett bort dem till vänner med något lite större händer.

Jag har stickat Ugglevantar till yngste sonen som blev så stora att han nästan tappar dem trots att de är dubbla.

Så stickade jag ett par Wisbyvantar som blev för stora.

Jag blev tillfrågad av Tina Lundell på Knitting Friend om jag ville teststicka Vanten Gro åt henne och självklart tackade jag ja.
Trots att jag gick ner 0,25 i storlek på stickorna blev de vantarna också för stora.

Nu har jag funderat ännu mer på det här med mina stickade vantar och försökt tänka ut skillnaden mellan mina Fiddlehead Mittens som jag älskar och de andra jag har stickat som jag inte älskar och jag har kommit fram till en slutsats.
Min slutsats är att jag inte tycker om vantar som går för långt ner på armen.
Det får alltså inte vara för lång mudd på dem.
En annan sak är att jag föredrar vantar med tumkil eftersom jag tycker att det är både snyggare och bekvämare.
Att jag är en fryslort och därför så klart älskar dubbla vantar är också en viktig detalj i det hela.

Jag kan inte se någon annan råd än att jag helt enkelt måste ta fram ett eget grundmönster på vantar som passar mig.

Som handen i vanten………

Skulle tro att jag får anledning att återkomma i frågan.