Mina teststickningar

Jag skrev ju tidigare att 2018 var ett briocheår men det har också varit ett teststickningsår.
Jag hade väl aldrig kunnat göra mig en föreställning att jag skulle klara av att göra så många teststickningar.
Så många stora teststickningar.
Det är en sak att testa en strumpa eller två men en kofta eller en tröja tar ju ändå sin lilla tid.
För mig är stickningen lust och allt jag stickar ska vara roligt och känns det inte roligt så tar det längre tid att sticka klart eller så repar jag och därför var det med viss nervositet första gången jag erbjöd mig att teststicka en hel kofta.

Jag tycker att det är fantastiskt roligt att teststicka.
Det är en utmaning för mig som stickare på många olika sett.
Jag måste sticka provlapp och gärna blocka den för att kontrollera att jag har rätt stickfasthet.
Jag ska följa mönstret, jag ska dessutom vara uppmärksam på mönstret och inte bara sticka på för att jag kan, tex en häl på en strumpa, utan jag ska sticka så som det står i mönstret. Anledningen till att jag teststickar är ju för att testa om mönstret fungerar.
Jag försöker också sticka som om jag är nybörjare och jag försöker tänka ”hade jag verkligen förstått det här även om jag inte kunde det innan?”
Jag ska hålla tidsramen för teststickningen och den kan ibland vara rätt snäv.

Men utmanande är roligt och jag älskar den kreativa processen som det ändå är att teststicka, att föra dialog med designern, komma med idéer om förändringar som kan underlätta och tanken på att jag är med i en process som underlättar och förbättrar för människor i hela världen som ska sticka det här mönstret efter mig är fascinerande och nästan lite svindlande.

Som sagt, det blev några teststickningar 2018.

Historen om min (första) Luna

När min Brioyoke lagom var färdig var det dags för teststickning igen.
Vilken teststickning sen, en galet spännande sådan.

I början av april såg jag ett inlägg fladdra förbi på Instagram.
Det var Anna Dandelion Strandberg som frågade efter teststickare.
Informationen var att det var brioche inblandat och att det var en hemlig teststickning.
Anna är en otroligt stickbegåvad kvinna och kombinationen hemligt och brioche fick mig att kasta iväg ett meddelande till henne i rödaste rappet.
Hon sökte stickare till XL och XS och det är ju inte några storlekar jag kan ha själv men just här kändes det inte viktigt.

Anna berättade att hennes design skulle vara med i Pom Pom Magazines höstnummer och inte så mycket som en bild eller sneak peak fick komma ut till allmänheten innan magasinet kom ut. Lyckan och spänningen när jag fick hem mitt garn, fick mönstret och kunde börja sticka.
Det kändes direkt att det här skulle bli en succé på alla sätt och finns det ett pris för mest begåvade stickdesigner så är Anna värd att få det för sin Luna.

Det var en härlig, spännande och kreativ process med min första Luna och trots att den inte är klar än (och antagligen aldrig kommer att blir det) så är jag enormt glad och tacksam över att jag hade möjligheten att vara med.

Koftan Briyoke

I början av mars såg jag ett inlägg på Instagram om att Matilda Kruse på Organic Knitters ville ha teststickare till en kofta som hon hade designat.
I början av mars var jag nyförälskad i Brioche, vi hade ett otroligt passionerat förhållande så självklart var jag snabb som ögat att hoppa på teststickningen.
Förutom att oket var i brioche så fanns det flera anledningar till att jag ville vara med på den här teststickningen.
En av dem var att koftan skulle stickas i Dandelion Rosy Sport, ett garn som jag hört det pratas om i nästan ett år men som jag aldrig testat och nya garner av bra kvalitet är ju alltid en bra anledning att sticka.
En kofta är ju ett rätt stort och omfattande plagg att sticka och eftersom jag aldrig teststickat ett så stort plagg var jag nyfiken på om jag skulle klara av den utmaningen.

Jag har rätt mycket att säga om den här teststickningen.

För det första ångrar jag mig bittert att jag valde att göra de ökningarna som stod i mönstret. Jag satt och tänkte ”det är så pass tunt garn och en sådan ljus färg att vanliga ökningar (som mönstret sa att jag skulle göra) blir nog väldigt synliga. Bättre att jag gör de ökningarna jag gjorde på Aboreal” och så gjorde jag de ökningarna som stod i mönstret och det blev jättefult. Varenda ökning syns som två ränder under oket.

För det andra sa mönstret att koftan skulle steekas dvs det skulle stickas extra maskor och sedan klippa upp koftan i dem. Eftersom oket är i brioche och en omgång består av fyra varv så blev klippmaskorna dubbelt så många på längden vid okpartiet vilket gjorde att det blev väldigt bubbligt och svårt att få det snyggt.
När vi som hade börjat sticka kofta påpekade det här så ändrades mönstret så att oket stickas fram och tillbaka och på så sett blir det snyggare. Det är ju det också det som är meningen med teststickning och när det upptäckts rätt stora saker som är mindre bra i mönstret så betyder ju det att teststickningen fungerar precis som den ska.

För det tredje var garnet en liten besvikelse för mig.
Visst var det skönt och behagligt att sticka i men inte helt himmelskt som andra beskrivit just det här garnet.
Det som jag tycker är riktigt tråkigt med garnet är att för mig började koftan noppa rätt tidigt.
Många säger att alla garner noppar, att det är något en får räkna med och när väl de första nopporna är borttagna på rätt sätt så är det klart sen.
Jag får väl helt enkelt skaffa mig en noppborttagningsmanick.

Visst har jag använt min Brioyke rätt mycket.
Den är exakt lagom tjock, eller lagom tunn, att dra på när jag känner mig lite lite fryssen och den fungerar klockrent under jackan men inte är det en kofta som jag drar på mig när jag ska åka hemifrån, det är det inte.

Däremot är jag väldigt sugen på att sticka en till men om jag gör det ska jag göra några förändringar.
Jag ska sticka oket fram och tillbaka, jag ska göra andra ökningar och jag ska lägga till mer förkortade varv på baksidan eftersom jag tycker att den går lite väl långt ner på ryggen vilket gör att jag måste komplettera med en sjal för att inte frysa.

Men det viktigaste med den här teststickningen är att jag lärde mig att jag är en så pass erfaren stickare att jag hädanefter ska lita på min magkänsla och göra de förändringar som far genom mitt huvud.