Koftan Briyoke

I början av mars såg jag ett inlägg på Instagram om att Matilda Kruse på Organic Knitters ville ha teststickare till en kofta som hon hade designat.
I början av mars var jag nyförälskad i Brioche, vi hade ett otroligt passionerat förhållande så självklart var jag snabb som ögat att hoppa på teststickningen.
Förutom att oket var i brioche så fanns det flera anledningar till att jag ville vara med på den här teststickningen.
En av dem var att koftan skulle stickas i Dandelion Rosy Sport, ett garn som jag hört det pratas om i nästan ett år men som jag aldrig testat och nya garner av bra kvalitet är ju alltid en bra anledning att sticka.
En kofta är ju ett rätt stort och omfattande plagg att sticka och eftersom jag aldrig teststickat ett så stort plagg var jag nyfiken på om jag skulle klara av den utmaningen.

Jag har rätt mycket att säga om den här teststickningen.

För det första ångrar jag mig bittert att jag valde att göra de ökningarna som stod i mönstret. Jag satt och tänkte ”det är så pass tunt garn och en sådan ljus färg att vanliga ökningar (som mönstret sa att jag skulle göra) blir nog väldigt synliga. Bättre att jag gör de ökningarna jag gjorde på Aboreal” och så gjorde jag de ökningarna som stod i mönstret och det blev jättefult. Varenda ökning syns som två ränder under oket.

För det andra sa mönstret att koftan skulle steekas dvs det skulle stickas extra maskor och sedan klippa upp koftan i dem. Eftersom oket är i brioche och en omgång består av fyra varv så blev klippmaskorna dubbelt så många på längden vid okpartiet vilket gjorde att det blev väldigt bubbligt och svårt att få det snyggt.
När vi som hade börjat sticka kofta påpekade det här så ändrades mönstret så att oket stickas fram och tillbaka och på så sett blir det snyggare. Det är ju det också det som är meningen med teststickning och när det upptäckts rätt stora saker som är mindre bra i mönstret så betyder ju det att teststickningen fungerar precis som den ska.

För det tredje var garnet en liten besvikelse för mig.
Visst var det skönt och behagligt att sticka i men inte helt himmelskt som andra beskrivit just det här garnet.
Det som jag tycker är riktigt tråkigt med garnet är att för mig började koftan noppa rätt tidigt.
Många säger att alla garner noppar, att det är något en får räkna med och när väl de första nopporna är borttagna på rätt sätt så är det klart sen.
Jag får väl helt enkelt skaffa mig en noppborttagningsmanick.

Visst har jag använt min Brioyke rätt mycket.
Den är exakt lagom tjock, eller lagom tunn, att dra på när jag känner mig lite lite fryssen och den fungerar klockrent under jackan men inte är det en kofta som jag drar på mig när jag ska åka hemifrån, det är det inte.

Däremot är jag väldigt sugen på att sticka en till men om jag gör det ska jag göra några förändringar.
Jag ska sticka oket fram och tillbaka, jag ska göra andra ökningar och jag ska lägga till mer förkortade varv på baksidan eftersom jag tycker att den går lite väl långt ner på ryggen vilket gör att jag måste komplettera med en sjal för att inte frysa.

Men det viktigaste med den här teststickningen är att jag lärde mig att jag är en så pass erfaren stickare att jag hädanefter ska lita på min magkänsla och göra de förändringar som far genom mitt huvud.

Briocheåret 2018

Ett av mina mål med stickningen 2018 var att lära mig brioche eller patentstickning som det heter på svenska.
Som jag har stickat brioche.
Det har verkligen varit ett genomgående tema det här året och 2018 blev det stora briocheåret för min del.

Jag började väldigt försiktigt med en strumpa.

Jag stickade så långt att jag tyckte att jag fick kläm på det här med omslagen och briochemaskorna.
Ungefär där insåg jag också att strumporna skulle bli alldeles för stora så jag repade och gav mig ut på djupare vatten.

Jag bestämde mig för att använda samma garn som jag började sticka strumpan i och sticka en sjal istället.
Efter att ha startat om säkert tio gånger och kollat på filmer på YouTube säkert dubbelt så många gånger kom jag igång och stickade sjalen RebelTwo av Lesley Anne Robinson

Så otroligt roligt och en riktig utmaning. Jag tyckte att det var helt galet svårt innan jag lärde mig att förstå vad de olika ökningarna och minskningarna i brioche gav för resultat.

Efter den sjalen var jag varm i kläderna och sen rullade det bara på………….mitt briochetåg lämnade stationen och jag såg till att vara med.

Jag teststickade koftan Briyoke av Matilda Kruse, jag stickade sjalen Ameyo också av Lesley Anne Robinson, jag hade förmånen att få teststicka den fantastiska tröjan Luna av Anna Strandberg, jag teststickade mössan Queensboro Hat av samma Lesley Anne Robinson, jag stickade mössan Harlow hat av Andrea Mowry.

Länkarna går till mina projektsidor på Ravelry och via dem hittar du också mönstret och designern.

Dagar som den här

Vi har en fantastisk vinter.
Det snöar mer eller mindre varje dag, det är minusgrader och solen glittrar i allt det vackra.

Det är dagar som den här som jag är så otroligt tacksam för det fantastiska materialet ull och det är dagar som den här som jag förundras extra mycket över alla dessa år som jag inte förstod och inte hade vett nog att sticka och klä mig själv i detta underbara material.

Från topp till tå.

Strumpor, kofta, sjal, mössa och vantar.
Allt i ull och allt har jag stickat själv.
Vilken välsignelse stickningen är ändå………….

Det här hade jag på mig idag och jag bara älskar varje plagg.
Älskar att jag gjort dem själv.
Älskar att jag inte fryser.
Älskar att jag tycker att de är så grymt snygga.

ÄLSKART!

Vantar – eget mönster
Mössa – Spira
Sjal –Løvsprettsjal
Strumpor – Zigzagular Socks
Kofta – Arboreal Cardigan

 

Stickåret 2017 – del III

Så har jag kommit till koftorna.
Mina älskade koftor.
Tänk om jag hade förstått tidigare att jag älskar koftor.
Att jag älskar ull.
Så mycket mindre jag skulle ha behövt frysa genom åren.

Vad kan jag berätta om koftåret 2017?
Jag tycker att det har varit ett bra koftår eftersom det har gett mig fyra nya koftor och eftersom det är koftor som jag alla använder regelbundet.
Det har också varit ett år när jag har repat en hel del, kanske inte hela koftor, men stora delar av redan stickade koftor.
Loppan var ju den kofta som jag repade oket på tre gånger innan jag kom fram till ett resultat som jag var nöjd med men det tänkte jag berätta om i ett helt eget inlägg.
Kanske får varje kofta ett eget inlägg.
Det tycker jag att de är värda.

Det är också ett år där jag tycker att jag har blivit bättre på att sticka koftor, bättre i det avseendet att jag har stickat koftor som passat mig bra och där slutresultatet till slut har sett ut så som jag tänkte mig när jag började.

Jag är sjukt nöjd med alla mina koftor, jag älskar allt med dem och jag älskar att använda dem.

Det är bara att inse att jag blivit en äkta kofttant och jag älskar det också.

  1. Damejakka Loppa – Kampes tvåtrådiga ullgarn.
  2. Arboreal Cardigan – Squishy Merina DK från Fru Valborg
  3. Damejakka Loppa – Kauni effektgarn
  4. Flöjten Cardigan – Mohair Tweed från Magasin Duett

Min gula Marius

Min gula Marius var den andra koftan jag stickade i mitt liv, den första var den jag stickade till min mamma, och jag kan säga att jag lärt mig en hel del efter vägen.

För det första är det det här med storleken och det är någonting som blev tydligt även på koftan till mamma.
Plaggen tenderar att bli för stora när jag stickar efter storleken som motsvarar mitt bystmått.
Trots att jag faktiskt har varit otroligt noga med att sticka provlappar blev båda koftorna väldigt för stora.

För det andra har jag lärt mig att sticka mönster med en färg i varje hand.
Ett sätt som passar mig perfekt och som gör att jag kan fästa trådarna på baksidan utan att nystanen tvinnas.
Love it!

För det tredje att jag med största säkerhet aldrig mer kommer att sticka en kofta till mig själv i garn som innehåller annat än 100% ull och det beror på att det gula garnet började noppa sig efter det att jag använt koftan bara tre gånger.

Sammanfattningen blir att jag älskade att sticka den här koftan, från början till slut.
Jag älskar färgerna, det gör jag verkligen.
Tyvärr använder jag den inte så ofta och så mycket som jag hade hoppats att jag skulle göra.
Jag får helt enkelt sticka en till i samma färgkombination men i mindre storlek och i annat garn.

Garn
Sandnes Sisu
Majsgul 2015
Olivgrön 9544
Natur 1012

Stickor
Strumpstickor 2,75
Rundsticka 40 cm 3,25
Rundsticka 80 cm 3,25

Projektet på Ravelry

 

En kofta till min mamma

Min mamma har en kofta som hon nött hål på armbågarna på.
Inte är det värdigt en mamma att ha en trasig kofta?
Visst är det så att jag är tvungen att sticka henne en ny?
Ja, jag visste väl det.


Valet föll på Clayoquot och jag stickar den i DROPS Lima på rundstickor 3 mm och 3,5 mm.
Vill du köpa mönstret så kan du göra det på Ravelry.
Mitt projekt på Ravelry.